Discokulan fann sin givna plats i bokhyllan för en vecka sedan. Den smälte in så bra att jag glömde av den. Men i morse var det var första gången som solen tittade fram och jag möttes jag av den här vyn. Taket i vardagsrummet fylldes av stjärnor och jag av barnslig lycka. Och så kom jag att tänka på dig.
Ps. Eftersom jag för tillfället livnär mig på barnmat, soppor och pureer och inspirationen befinner sig på havets djupa botten, så blir det inget recept idag. Det kommer snart jag lovar Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar