Nä men hej! Vad kul att se dig... Det var länge sedan. Allt väl? Jo, allt är bra. Förlåt att jag inte har hört av mig, ehm jag har haft väldigt mycket att göra. Men jag har saknat dig. Jag har också tänkt på dig bloggen. Jag har velat träffa dig, men inte funnit tid. Du vet jobb, kompisar, jobb, resor. Eller så kanske... jag vet, det låter fånigt men jag har inte vågat att ta kontakt med dig för att jag har trott att du tycker att jag är löjlig. Dålig på att leverera nya recept. Jag känner att jag har blivit tråkigare med åren och är inte lika spännande längre. Precis som ikväll....
Kom å titta.. vad tycker du om den här bilden? Är det mycket skamligt att blotta sin (middags)själ bara så där? Vi kan ju åtminstone försöka belysa att jag älskar ärtor sååå mycket att jag kan äta en hel burk till middag och vara nöjd! Och så lyxar jag till det med lite fetaost, som du ser. Ser det ok ut?
Åh, bloggen då. Jag hoppas att du fortfarande tycker om mig trots mina brister. Och att du också känner (om du stannar upp ett tag) att den finns en gnista mellan oss. Den tändes när vi startade och kommer glöda kvar så länge Internet finns kvar. Du och jag, bloggen. Du och jag. Vi befinner oss på ständigt avstånd i en kosmisk närvaro. Det här vet du inte om men jag tänker på dig. Nästa gång skall jag laga någonting riktigt stort! Puss <3
p.s. notera att maträtten hamnar under kategori "övrigt" d.s.
